Jungshovedslöpet

I onsdags eftermiddag bar det återigen av söderut för mig själv, Christian, Töre och Jocke (Jesper och Anton anslöt dagen efter). Jungshovedslöpet och säsongens andra uppläxning i kantvindsåkning stod på schemat. I skåneland skulle övernattningen ske och efter 1,5 timmes strulande med vandrerhemmet som glömt vår bokning och därmed inte lagt ut några nycklar till oss kunde vi till slut gå till sängs.

Torsdagen bjöd på en relativt lugn morgon förutom för Anton som efter diverse bilköer kom till tävlingsområdet 5min efter starttid (tur då att starten var uppskjuten 20min). Själv var jag ovanligt nervös. Vet inte om det berodde på min dåliga vårsäsong eller att jag nu när Erik inte var med kände mig tvungen att gå in i hans roll och driva upp hetsen och stressen innan start.

Tävlingen skulle köras 6 varv på en nästintill pannkaksplatt 25-kilometersslinga. Lika ont om backar det var, lika ont om träd var det också längst med banan. Vinden var inte så kraftig men som alla vet behövs det inte så mycket vind om några lag vill skapa ett hårt lopp. Till att börja körde vi riktigt aktivt men efter ungefär halva loppet när de stora pojkarna skulle börja leka blev det mest köra för att ta sig runt. Bitvis gick det ruggigt fort. Eller vad som sägs om ett lätt medvindsparti på 1km där det gick i 58km/h för att sen vända upp till 1km kantvind. Uppskattar att 80% av tävlingstiden kördes på ett led tuggandes styrlinda.

Det slutade med klungspurt efter att utbrytargruppen på 10 man blivit uppkörda på slutkilometrarna. Jocke placerade sig bäst på en 18e plats. Själv flög jag av med 1 mil kvar men kunde iaf fullfölja. Känner mig trots detta ganska nöjd med min egen insats då det var ett stort steg framåt för mig efter vurpan i Åstorp. Axel-skadan begränsade mig inte lika mycket som tidigare och benen blir bättre och bättre.

Nästa tävlingar blir Mumien GP och sen över till Danmark igen för Silkeborg-Herning-Hamel.

/Brengdahl