Grusrikesresan

Jag, Johan, Steke-fit å Ljungblad kom iväg från Gbg på fre eftermiddag efter seklets värsta trafikstockning. Full fart in i mörkaste skogen, marsch i säng å upp i ottan. Efter Ljungblads snack om en proffscyklists värsta mardröm (att komma skitnödig till start) så gällde det att få igång maskineriet illa kvickt innan avfärd mot Kosta. En lätt stissig halvtimme innan start med 3 tjog extra hjul blev det, men iväg kom vi till slut.
Tur att dom första 5-6 milen gick i lugnt tempo för sen blev det mest åka av. Intressant att köra riktigt fort på svängiga grusvägar, man kan väl säga att gränsen mellan vurpa å flytet e ganska hårfin.
Har ingen som helst aning var vi körde men efter en väldans attackerande å diverse utbrytningar så satt jag plötsligt med frontgruppen. Gruppen delades på ett ganska snällt sätt på sista gruspartiet å in mot mål gjorde jag, stärkt av mitt Västbolopp, en stöt med kilometern kvar. Den gick inte hem, då provade jag en till vid 250m å det gick bättre. Hade ingen aning om det först men det räckte tydligen till en 6:e plats. Mest imponerad blev jag nog själv; så där långt har jag aldrig cyklat nån gång förut!
/Erik