En sådan dag....

Tror att vår egen björn har tagit upp ämnet för en tid sen på sin egen blogg(som alltid läsvärt). Alltså hur man gång på gång tar beslut som leder en längre och längre in i cykel-strul-träsket.

Jag var i valet och kvalet igår gällande om jag skulle ge mig ut och köra med klubben eller om jag skulle stanna hemma och tro att jag var sjuk... efter endel klurande och en halvliter kaffe senare så är det ett GO. Ja menar varför vara hemma och vara olidlig när man kan ha det nice med goda vänner i solen....

dohhh,
5min ut första regnstänken kommer.
15min ut första punkan kommer i regnet (tänker här vända, men så kommer Björn och Grant), jag byter slang och lovar heligt att den kommer att paja även den inom en snar framtid... Grant ser lite skeptisk ut.
45min ut trion kommer 3min sent till samlingen pga att jag punkat och ubernoga kollat däcket. Inga cyklister där inte.
46min ut jimmy pajar slang nr 2... visar sig vara vulkningen runt ventilen som är kass.
Här tänkte jag ge upp och åka hem och vara ännumer olidlig än om jag stannat hemma i förstahand.

Det är då det vänder, Eldsjälarna Aase och Katarina löser allt från försäljning av billiga slangar till samband med resten av gänget, tack tack. Coolt det räcker med ca 2min kontakt med någon ur support teamet Harring för att bli på bra humör!!!
Inte ens regnet påvägen till kungsbacka kunde dra ner leendet.

Det är inte ofta det sker men när man bryter stulspiralen så är det banne mig värt det. Det blev ju en riktigt trevligt tjötpass trots allt.

Och nu har jag bestämmt mig för att dyka upp på serietävligen (Diresödstempot) i kväll trots allt. Givetvis med fulltävlingsmundering. Får se hur det känns.
/Jimmy