Glasrikeresan, en av säsongens höjdpunkter kördes igår. 22mil med grusvägsavsnitt på totalt 36km och som grädde på moset hade smhi utlovat regn.
Taktiken från oss var enkel. Var med på allt. Det blev körning direkt från start, många verkade vilja komma loss i morgongänget och i epic mck fördelade vi ansvaret om att gå på attackerna bra. Efter ca 20km kom jag iväg i en 8-mannagrupp inkluderande Åbom och M.Svensson från Borås, Landström och Kalle från Cykelcity, Lars Andersson från Örebro, Nils Penton från Vallentuna och Andreas Thell från Ringen. Samarbetet i gruppen flöt på bra och alla klubbarna verkade nöjda då det stannade av i klungan och luckan växte.
Vid ingången på det tredje grusvägspartiet som innehåller en ganska tuff och i detta väglag riktigt seg backe fick jag bakhjulspunka. Luckan till klungan där vår servicebil för tillfället låg var stor så jag fick förlita mig till neutral service. I stressen klantade jag mig lite och ödslade lite väl mycket kraft på att komma tillbaka snabbt till utbrytargruppen (hade inte varit skoj om man jag inte lyckats komma tillbaka och försätta laget i den taskiga situationen att köra in 8 minuter på en stark grupp). Hur som helst kom jag tillbaka och vi rullade på.
Vid 16-17mil började CC stå över sina förningar.. Då blir det ju såklart lite oroligt i gruppen med följden av att det blev lite grinigt och så småningom lite småattacker samtidigt som luckan bakåt krympte snabbt. Främst var det Åbom som började känna lite på motsåndet och han såg stark ut. Kände mig vid det här laget pigg men när de riktiga attackerna kom med 25-30km kvar hade jag inte mycket att ge. Åbom stack iväg med Lars Andersson och vi andra fick jaga. Svensson och Landström fick släppa. Landström lyckades emellertid återansluta och bytte plats med Kalle som retligt nog blev uppåkt av klungan efter 20mil i utbrytning. Lars Andersson klappade igenom helt med milen kvar (mat-hammaren) och blev uppåkt och frånkörd av min grupp där jag gav allt jag hade för att ens hålla hjul. När spurten om plats 2-5 drogs igång var jag chanslös och fick nöja mig med en 5-e plats vilket ios är en av mina bättre placeringar så inte alltför missnöjd.
Lite tråkigt att det är så få motionärer som kör Glasrikeresan. Det är ett häftigt lopp och ett bra arrangemang.
/Johan B
söndag 29 augusti 2010
onsdag 25 augusti 2010
Kung Frodes Lopp & Kungsbacka Gran Fondo
Som Erik redan skrivit om kördes GBG city crit på fredagskvällen. Kul bana och coolt att köra inne i GBG. Lite otur med vädret men hoppas verkligen detta lopp återkommer.
Efter målgång var det bara att ladda om inför Kung Frodes Lopp som avgörs på gamla Kungsbacka GP-banan vid Fjärås bräcka. 25varv på programmet så chanserna att bli trött fanns definitivt. När hårdkörningen väl kom efter ca 2/3 var jag för het och ställde av mig själv. Men lika bra att spänna bågen och försöka.
Revansch att utkräva på söndagens Gran Fondo vilket inte skulle bli en helt lätt uppgift iom att hela cc var där och ganska få andra elitcyklister. CC fick tyvärr pga vår passivitet lite för lätt och snabbt ett kraftigt övertag med en 4 av 5man i förstagruppen. Efter ca 3mil bildades utifrån lite smågrupper en andragrupp med mig, Steve, Renhage och 4-5 starka seniorer/veteraner samt Lindgren, Ahlstrand och Halvarsson från CC. De tre sista hade säkerligen en ganska behaglig dag då de självklart inte behövde delta i dragjobbet. Iom att avståndet både framåt och bakåt växte trodde iaf jag att tävlingen var över och nöjde mig med ett dra mycket för att få bra träning men med 5-6km kvar var vi plötsligt ikapp och körde om segern. CC hade grymt övertag och tog segern genom Ahlstrand men själv kunde jag (kanske tack vare att jag kände till avslutningen bra) spurta till mig en 4:e plats. Steve och Renhage körde förresten riktigt starkt hela dagen.
Närmast väntar Glasrikeresan på lördag. Lite småförkylt nu men hoppas på bra ben, det lär behövas på leriga grusvägar.
/Johan B
Efter målgång var det bara att ladda om inför Kung Frodes Lopp som avgörs på gamla Kungsbacka GP-banan vid Fjärås bräcka. 25varv på programmet så chanserna att bli trött fanns definitivt. När hårdkörningen väl kom efter ca 2/3 var jag för het och ställde av mig själv. Men lika bra att spänna bågen och försöka.
Revansch att utkräva på söndagens Gran Fondo vilket inte skulle bli en helt lätt uppgift iom att hela cc var där och ganska få andra elitcyklister. CC fick tyvärr pga vår passivitet lite för lätt och snabbt ett kraftigt övertag med en 4 av 5man i förstagruppen. Efter ca 3mil bildades utifrån lite smågrupper en andragrupp med mig, Steve, Renhage och 4-5 starka seniorer/veteraner samt Lindgren, Ahlstrand och Halvarsson från CC. De tre sista hade säkerligen en ganska behaglig dag då de självklart inte behövde delta i dragjobbet. Iom att avståndet både framåt och bakåt växte trodde iaf jag att tävlingen var över och nöjde mig med ett dra mycket för att få bra träning men med 5-6km kvar var vi plötsligt ikapp och körde om segern. CC hade grymt övertag och tog segern genom Ahlstrand men själv kunde jag (kanske tack vare att jag kände till avslutningen bra) spurta till mig en 4:e plats. Steve och Renhage körde förresten riktigt starkt hela dagen.
Närmast väntar Glasrikeresan på lördag. Lite småförkylt nu men hoppas på bra ben, det lär behövas på leriga grusvägar.
/Johan B
fredag 20 augusti 2010
GBG City Crit
Kördes ikv, kul att vi kunde bjuda sverigeklungan på finfint gbg-väder, pissregn å blåst :-x
Banan var ju väldigt bra lagd för GP, applåder för det! Det var en underlig känsla att värma upp inför tävling på cykelbanan som körs till/från jobbet varje dag..
Har inte så mkt att rapportera egentligen, satt för det mesta i ingemansland då jag klantkört av kedjan tidigt å blivit stående i backen. Blev varvad av blöt-GP kungen Balck med 4 varv kvar å kom sen 5:a tror jag, men vem bryr sig om det; äntligen fick vi en cykeltävling i vårt hood detta var ju fantastiskt! Hoppas att ni arrangörer får merkänsla å kör repris nästa år, vi cyklister pussar och kramar er alla :-)
/Erik
Banan var ju väldigt bra lagd för GP, applåder för det! Det var en underlig känsla att värma upp inför tävling på cykelbanan som körs till/från jobbet varje dag..
Har inte så mkt att rapportera egentligen, satt för det mesta i ingemansland då jag klantkört av kedjan tidigt å blivit stående i backen. Blev varvad av blöt-GP kungen Balck med 4 varv kvar å kom sen 5:a tror jag, men vem bryr sig om det; äntligen fick vi en cykeltävling i vårt hood detta var ju fantastiskt! Hoppas att ni arrangörer får merkänsla å kör repris nästa år, vi cyklister pussar och kramar er alla :-)
/Erik
tisdag 17 augusti 2010
Västboloppet
Erik gick ju och gifte sig denna lördag, vilket ju var en mycket trevlig tillställning. Självklart var klubbbussen hedersgäst och fick stå vakt utanför ingången till festen!
Så till start i Burseryd på söndagen var endast grabbarna Ewing.
(Är det inte lite likt lagets yngsta jr?)
Den klassiska stress och kaffe uppvärmning toppades med rykten om att halva seniorklungan gått i asfalten i en knixig och mossig utförslöpa.
Dagens taktik var därmed klar; se till att hamna i en utbrytning. Det kostade på men tillslut var vi en grupp om 6 och med dryga varvet kvar så var vi 5 man. Men den där långa grusbacken satte sina spår, på mig behagade den gipsa benen helt, så istället för att vara med och attackera så blev det till att följa med till mål.
Men helt klart var det kul att prova en ny bansträckning och samtidigt få testa på gruskörning nu när Glasrikeresan börjar närma sig.
Föresten ni har väl inte missat att det är tre dagar med tävling här i Gbg nu till helgen.
/Jimmy
Så till start i Burseryd på söndagen var endast grabbarna Ewing.
(Är det inte lite likt lagets yngsta jr?)
Den klassiska stress och kaffe uppvärmning toppades med rykten om att halva seniorklungan gått i asfalten i en knixig och mossig utförslöpa.
Dagens taktik var därmed klar; se till att hamna i en utbrytning. Det kostade på men tillslut var vi en grupp om 6 och med dryga varvet kvar så var vi 5 man. Men den där långa grusbacken satte sina spår, på mig behagade den gipsa benen helt, så istället för att vara med och attackera så blev det till att följa med till mål.
Men helt klart var det kul att prova en ny bansträckning och samtidigt få testa på gruskörning nu när Glasrikeresan börjar närma sig.
Föresten ni har väl inte missat att det är tre dagar med tävling här i Gbg nu till helgen.
/Jimmy
måndag 16 augusti 2010
Tour of Jämtland
Tour of Jämtland!
Laget var laddade för denna upplevelse, både för banprofilens och för nya jaktmarkers skull. Och visst blev resan en härlig upplevelse. Häftig terräng, vackra vyer, tuffa banor, otroligt gött väder, god mat och så såg vi ju en björn.
Det bästa på vägen upp var nog onekligen, och jag pratar nog för alla, Brengdahls köksmästeri uppe i stugan i Sveg där vi camperade en natt. Att dagen efter i strålande sol rulla några timmar i Sveriges bjönrtätaste områden, innan vi gav oss av mot prologen i Östersund, och skåda just en björn gjorde det inte sämre!
Taktiskt sett hade vi preliminärt sagt att detta var ett lopp där vi hade förhoppningar att satsa det mest på Jimmy. Nu hade herr Rönn oturen att vara lite småförkyld när vi åkte upp, men vi visste inte hur mycket det skulle påverka, så det blev ändå planen tills vidare. Med en 7:e plats efter prologen var vi förväntansfulla inför fredagens dubbeletapp. Den mest kritiska passagen på etappen mellan östersund och Åre, som avslutades upp till Copper Hill, var definitivt de knixiga 2 km inne i Åre och den branta och relativt långa Granenbacken med sina 18% lutning. Undertecknad, hade fullgjort sitt dagsverke, om han kunde bidra att lämna av Jimmy i toppen på klungan just där. Jag och Erik såg till att så skedde och sen kunde vi i lugn och ro släppa (skönt!) och sen bara hoppas att de andra med Jimmy i spetsen, hade bra ben i stigningarna.
Medans Renhage kom efter i en vurpa, Brengdahl hade pyspunka i komb med sega ben, gjorde Jimmy en stabil insats, men kände själv att han inte kunde göra sig själv riktigt rättvisa. Men bergstempot, som inte var alltför brant, skulle nog ändå kunna ge chans till topp 10, hoppades vi.
Begrstempot, med ca 2 km platt och utför i början, följt av ca 5 km uppför, var allt annat än lätt för mig, trots att jag skulle köra lugnt. Sämre ben går nog knappt att köra med än dom jag hade fre kväll. Fast att jag höll igen, strejkade benen, musklerna ville inte kontraktera (CNS var nog inte på humör) och det var en ren plåga att köra upp fast att det tog minst 5 min längre tid än toppskiktet.
Jimmy gjorde återigen en stabil insats trots förutsättningarna, men många klättrar starkt, så Rönn ligger kring 14-15 plats inför morgondagens 22 milare mellan Trondheim och Åre.
Efter en hel del logistisk problematik, minst sagt, står vi på starten i Trondheim (vid det gamla Teknikska Universitetet, inte det nya). Kuperad första hälft, därefter 7 mil platt till målet i Åre. Bröderna Northug står förresten på starten, vilket skapat en del rubriker kring hur en världsmästare på skidor står sig mot amatörcyklister. Utan att ha någon koll på hur mycket Petter cyklar eller vad han gjort dagarna innan var jag tämligen säker på att han skulle hänga med i främre ledet över alla stigningar (vilket visade sig vara fel...)
Kalasväder, och en ganska nervös Reck, detta eftersom vi redan efter ca 2 mil, skulle uppför en rejäl stigningar på 4 km på kanske 7-8% skulle jag tippa. Och med så kassa ben som jag hade på bergstempot, var det inte att undra på att nervositet infann sig. Jag hade ingen större lust att bli avhängd direkt och sen köra motionslopp i 19 mil. Med mkt pepp och ladd och positivt tänkande var det gött att benen svara uppför bättre än på mkt mkt länge, så jag hela dagen sen orka sitta med i typ andra klungan uppför de stigningar det blev hårdkörning (vilket skulle visa sig vara väldigt få) och jag talar nog för väldigt många i klungan när jag säger att den sista toppen dök upp väldigt plötsligt
-är vi redan uppe?!
-är detta verkligen sista bergspriset uppe vid Storlien?
Ja, tydligen var det det, och istället för, som spekulerats, en helt uppsplittrad klunga, återsamlades den lilla splittring som blev mot slutet, och 90% av klungan körde in mot Åre.
En parantes dock, Erik stötte strax innan sista stigningen då hans klättrarben inte riktigt var med honom denna dag. Klokt gjort! Renhage, Brengdahl och Jimmy satt med de 15-20 första på sista bergspriset, vilket gjorde att EPIC MCK Elit hade 4 man i täten på toppen! Trevligt minst sagt! Sen var det inte det lättaste läget att göra något med den situationen denna dag...men det blev i alla fall underlag för en del bra diskussioner om taktik i bussen efteråt.
Det var för övrigt skoj och imponerande att se hur aggressivt vissa klubbar och cyklister vågade köra på denna sista etappen, för att sätta press på Cykelcity. Dom fick verkligen jobba hårt denna dag. Sen är det klart, att som tränare för CC, är jag klart ganska glad att dom går hem med storseger i slutändan!
Banketten på lördag kväll hade väldigt god mat, tyvärr hade 20 mil transfer till Trondheim, följt av 6 timmar i sadeln, satt sina spår i många, så det blev en ganska lugn afton för de flesta.
kl 06.00 styrde vi kosan hemåt, kl 18.00 kramade jag om barnen igen, och sa att det här var sista gången pappa åker iväg så länge på cykeltävling.
Vad svarar man sina barn efter en lång cykelresa, när sonen frågar vad jag blev och varför jag inte vann? Man leder in dem på nått intressantare...
- jag såg en riktig björn!
Reck
Tour of Jämtland var på många sätt häftigt (hur många svenska cyklister har kört lopp med denna banprofil?! och med en helikopter över huvudet som filmar), ledningen, som verkar lyhörda, har rutin från andra arrangemang och vet redan nu mycket om sina styrkor och svagheter med touren inför kommande år osv Det ryktas om en fortsättningen med fler etapper. Det är bara att gratulera svensk cykel i så fall.
Världens största träbjörn står förresten i Sveg!
Laget var laddade för denna upplevelse, både för banprofilens och för nya jaktmarkers skull. Och visst blev resan en härlig upplevelse. Häftig terräng, vackra vyer, tuffa banor, otroligt gött väder, god mat och så såg vi ju en björn.
Det bästa på vägen upp var nog onekligen, och jag pratar nog för alla, Brengdahls köksmästeri uppe i stugan i Sveg där vi camperade en natt. Att dagen efter i strålande sol rulla några timmar i Sveriges bjönrtätaste områden, innan vi gav oss av mot prologen i Östersund, och skåda just en björn gjorde det inte sämre!
Taktiskt sett hade vi preliminärt sagt att detta var ett lopp där vi hade förhoppningar att satsa det mest på Jimmy. Nu hade herr Rönn oturen att vara lite småförkyld när vi åkte upp, men vi visste inte hur mycket det skulle påverka, så det blev ändå planen tills vidare. Med en 7:e plats efter prologen var vi förväntansfulla inför fredagens dubbeletapp. Den mest kritiska passagen på etappen mellan östersund och Åre, som avslutades upp till Copper Hill, var definitivt de knixiga 2 km inne i Åre och den branta och relativt långa Granenbacken med sina 18% lutning. Undertecknad, hade fullgjort sitt dagsverke, om han kunde bidra att lämna av Jimmy i toppen på klungan just där. Jag och Erik såg till att så skedde och sen kunde vi i lugn och ro släppa (skönt!) och sen bara hoppas att de andra med Jimmy i spetsen, hade bra ben i stigningarna.
Medans Renhage kom efter i en vurpa, Brengdahl hade pyspunka i komb med sega ben, gjorde Jimmy en stabil insats, men kände själv att han inte kunde göra sig själv riktigt rättvisa. Men bergstempot, som inte var alltför brant, skulle nog ändå kunna ge chans till topp 10, hoppades vi.
Begrstempot, med ca 2 km platt och utför i början, följt av ca 5 km uppför, var allt annat än lätt för mig, trots att jag skulle köra lugnt. Sämre ben går nog knappt att köra med än dom jag hade fre kväll. Fast att jag höll igen, strejkade benen, musklerna ville inte kontraktera (CNS var nog inte på humör) och det var en ren plåga att köra upp fast att det tog minst 5 min längre tid än toppskiktet.
Jimmy gjorde återigen en stabil insats trots förutsättningarna, men många klättrar starkt, så Rönn ligger kring 14-15 plats inför morgondagens 22 milare mellan Trondheim och Åre.
Efter en hel del logistisk problematik, minst sagt, står vi på starten i Trondheim (vid det gamla Teknikska Universitetet, inte det nya). Kuperad första hälft, därefter 7 mil platt till målet i Åre. Bröderna Northug står förresten på starten, vilket skapat en del rubriker kring hur en världsmästare på skidor står sig mot amatörcyklister. Utan att ha någon koll på hur mycket Petter cyklar eller vad han gjort dagarna innan var jag tämligen säker på att han skulle hänga med i främre ledet över alla stigningar (vilket visade sig vara fel...)
Kalasväder, och en ganska nervös Reck, detta eftersom vi redan efter ca 2 mil, skulle uppför en rejäl stigningar på 4 km på kanske 7-8% skulle jag tippa. Och med så kassa ben som jag hade på bergstempot, var det inte att undra på att nervositet infann sig. Jag hade ingen större lust att bli avhängd direkt och sen köra motionslopp i 19 mil. Med mkt pepp och ladd och positivt tänkande var det gött att benen svara uppför bättre än på mkt mkt länge, så jag hela dagen sen orka sitta med i typ andra klungan uppför de stigningar det blev hårdkörning (vilket skulle visa sig vara väldigt få) och jag talar nog för väldigt många i klungan när jag säger att den sista toppen dök upp väldigt plötsligt
-är vi redan uppe?!
-är detta verkligen sista bergspriset uppe vid Storlien?
Ja, tydligen var det det, och istället för, som spekulerats, en helt uppsplittrad klunga, återsamlades den lilla splittring som blev mot slutet, och 90% av klungan körde in mot Åre.
En parantes dock, Erik stötte strax innan sista stigningen då hans klättrarben inte riktigt var med honom denna dag. Klokt gjort! Renhage, Brengdahl och Jimmy satt med de 15-20 första på sista bergspriset, vilket gjorde att EPIC MCK Elit hade 4 man i täten på toppen! Trevligt minst sagt! Sen var det inte det lättaste läget att göra något med den situationen denna dag...men det blev i alla fall underlag för en del bra diskussioner om taktik i bussen efteråt.
Det var för övrigt skoj och imponerande att se hur aggressivt vissa klubbar och cyklister vågade köra på denna sista etappen, för att sätta press på Cykelcity. Dom fick verkligen jobba hårt denna dag. Sen är det klart, att som tränare för CC, är jag klart ganska glad att dom går hem med storseger i slutändan!
Banketten på lördag kväll hade väldigt god mat, tyvärr hade 20 mil transfer till Trondheim, följt av 6 timmar i sadeln, satt sina spår i många, så det blev en ganska lugn afton för de flesta.
kl 06.00 styrde vi kosan hemåt, kl 18.00 kramade jag om barnen igen, och sa att det här var sista gången pappa åker iväg så länge på cykeltävling.
Vad svarar man sina barn efter en lång cykelresa, när sonen frågar vad jag blev och varför jag inte vann? Man leder in dem på nått intressantare...
- jag såg en riktig björn!
Reck
Tour of Jämtland var på många sätt häftigt (hur många svenska cyklister har kört lopp med denna banprofil?! och med en helikopter över huvudet som filmar), ledningen, som verkar lyhörda, har rutin från andra arrangemang och vet redan nu mycket om sina styrkor och svagheter med touren inför kommande år osv Det ryktas om en fortsättningen med fler etapper. Det är bara att gratulera svensk cykel i så fall.
Världens största träbjörn står förresten i Sveg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
